Ultraljud och flyttat bf

Idag var då dagen äntligen kommen då vi skulle få se vår lilla överraskning och om det bara vart en eller två som gömde sig där inne. Precis som när jag väntade både William och Philippa så va det svårt att tro att det verkligen fanns en liten bebis där inne först man fick se det där lilla knytet dyka upp på skärmen. Den känslan och lättnaden som infinner sig när man inser att det faktiskt är en liten bebis där inne och att man inte bara inbillat sig det hela är så otroligt skön. Och ja det var som tur är bara en bebis där inne och simmar runt. Ett riktigt skolexemplar kallade hon den.

Fick sett så mycket utav bebisen. Har nog inte lyckats urskilja hjärnan så bra innan som denna gången. Många saker som syntes så tydligt och man blir lika förvånad varje gång över att dom kan se vad som är vad när dom tittar på bebisen. Precis som sin storasyster så ligger denna väldigt långt ner så hon fick jobba lite för att kunna se ordentligt. Inte var det nån som direkt ville vända på sig för att visa upp sig ordentligt trots att hon var och bökade på den. Men en envis liten krabat verkar det som denna är oxå. Det roliga var att flera gånger när hon kom mot ansiktet så vred bebisen ansiktet så det blev precis som att hen tittade rakt på oss. Såg lite kul ut. Tummen upp gjorde den oxå en gång så vi fick oss ett litet skratt 😆 

Den här gången tog vi faktiskt redan på vad det är för en liten som gömmer sig där inne och hon va nästan helst säker på vad det är för en liten. Men hon sa att hon kan ju oxå ha fel. Men hon va nästan helt 100% säker på att hon såg rätt. Ja vi får bara vänta och se när hen bestämmer sig för att komma. Fick även ett nytt förlossningsdatum och precis som jag misstänkte så blev vi flyttade bakåt några dagar. Så istället för den 13 september så ser det ut som att denna skall komma den 21 september istället. Så vi som skulle gå in i vecka 20 imorgon får vänta ett tag till då vi idag är i vecka 18 (17+5).  


Något som jag blev chockad över som jag var helt säker på var att moderkakan låg i bakväggen. Med dom andra har den vart fram, men inte denna gången. Blir spännande att se om man kommer känna mer när den sparkar eller om det kommer kännas lika dant som med dom andra.

Fredrick kunde tyvärr inte följa med då han jobba borta så lillsyrran fick den stora äran att följa med istället. Var kul att kunna få dela denna stunden med henne och hon uppskattade det jätte mycket att hon fick chansen att vara med och dela denna stunden med mig. Vem vet kanske man får äran att följa med henne när det är dags 😉 Nu längtar man iallafall extra mycket efter detta lilla livet

En liten alien 😉 Nä då, bara bebisen som man ser framifrån ☺️

En liten profilbild 

Och här ser man bebisen från sidan igen fast här syns ryggraden väldigt fint

Kommentera här: