Bebis!

Så var dagen kommen då vi blev fyrbarnsföräldrar, William och Kevin blev storebröder igen och Philippa vår lilla tjej blev storasyster. Kl 02.45 i natt kom en liten Julia. Hon har inte haft bråttom ut i stora världen men när hon väl kom gick det snabbt och hon kom ut med full fart. 51 cm lång och 3658 gram och alldeles alldeles perfekt ❤️ 


Allt har gått bra och vi mår båda bra även om vi är trötta efter nattens händelse


❤️ Julia ❤️

Dagen D

Så var det den 21 september och dagen D. Dagen då bebis var beräknad att komma. Men ingen bebis än. Har haft känslan under hela graviditeten av att bebis skulle komma lite tidigare, kanske 2-5 dagar innan men dom sista dagarna har det vänt och jag känner att jag kommer gå över. Hur länge vet jag inte, men hoppas att det inte dröjer allt för länge. Ju fler dagar man går över ju större risk för en igångsättning och det vill jag verkligen inte. Alla förlossningar är ju olika, men det var verkligen stor skillnad med att bli igångsatt och att det startade själv. Så håller verkligen tummarna för att det startar själv snart. Är verkligen så färdig med denna graviditet och vill bara träffa bebis nu. Vi alla går och väntar. Barnen frågar dagligen om bebis skall komma nu. Så dom är ivriga dom med. 

I fredags började vi verkligen misstänka att
Det var igång då jag hade sammandragningar under hela dagen och ju mer klockan blev ju starkare blev värkarna och tätare kom dom. Så vi tänkte vi skulle vara smarta med att köra barnen till svärföräldrarna så man slapp väcka dom mitt i natten. Jag tänkte oxå jag skulle vara smart genom att passa på att gå och lägga mig tidigt så man fick lite sömn mellan värkarna. Tyvärr avstannade allt. 

När jag var hos barnmorskan i måndags så visade det sig att bebis nu är helt fixerad och eftersom jag har en hel del sammandragningar som är riktigt kraftiga så tror hon inte att det kommer dröja allt för länge innan bebis kommer. Håller tummarna för att hon har rätt.

Sammandragningarna eller värkar, vet inte riktigt vad man skall kalla dom, är många gånger riktigt riktigt starka. Det är så man får koncentrera sig på andningen och andas igenom dom medans andra är väldigt kraftiga men man kan ändå prata. Varje värk är ju positivt för man vet at man är ett steg närmare bebis, men det känns ändå så långt bort på något sätt. Men vi får hålla tummarna att det inte dröjer allt för länge innan bebis kommer, för som sagt innan så längtar och väntar vi alla här hemma för fullt nu. 


Lägeskoll av bebis

Igår när jag var hos barnmorskan så skulle hon ju kolla hur bebis låg som dom gör vid alla besök. Men hon hade svårt att känna och även den andra barnmorskan hade svårt att känna hur bebis låg så en besök för lägeskoll bokades in. 


Så idag började man dagen lite tidigare än man brukar. Visserligen gick man upp nästan samma tid som vanligt men man fick åka iväg tidigare än vad man brukar. Hade tid kl 8.15 på NÄL  så man måste ju åka nästa 90 minuter innan så man vet att man inte fastnar i morgon trafiken. 

När man satt där i väntrummet blev man plötsligt lite nervös. Har ju vart säker på att det vart huvudet ner hela tiden och även när jag var inne sist sa dom att det var huvud ner. Men ändå blev man lite osäker helt plötsligt. Bättre blev det ju inte när man känner att bebis börjar hicka men att man känner hickan högt upp i magen och inte långt ner där man tycker att den borde vara om den ligger med huvudet ner. När det blev min tur så började barnmorskan att känna efter hur bebis låg. Men även hon hade svårt att känna hur bebis låg så ett ultraljud fick användas och ja se där, bebis ligger med huvudet ner precis som den skall göra. Det var en enorm lättnad att slippa ett vändningsförsök. Så skönt. Så nu är det bara att vänta på att bebis bestämmer sig för att komma ut