Skola

Idag va de dax för skola igen som varje torsdag. Veckans höjdpunkt =) Va en ganska lugn skoldag då vi först inte va alla i klassen å sen va vi alla ganska trötta. Vi fick i uppgift att diskutera en uppgfit tillsammans som vi sen skulle redovisa. Detta skulle vi göra samtidigt som vi skulle ha enskilda samtal med läraren för att se hur vi låg till. De blev inte så mycke diskuterat kanske om just de ämnet. Kom in på andra ämnen under diskutionen ;)

Dom samtalena/disskutionerna e alltid sköna att lyssna å hänga med på. Har hamnat med helt underbara klasskamrater. Kommer verkligen sakna att träffa dom varje torsdag när vi e färdiga =/

Under mitt samtal med läraren fick jag redan på hur jag låg till å va jag fått för betyg i dom ämnena som va färdiga. Fick VG i nästan allt förutom i etik som bara blev G. Bara bara e de väl inte heller. Men la inte ner så mycke energi på just de ämnet då jag hade hamnat efter under praktiken å mest bara ville få de över. Sen berätta jag lite att jag tyckte datakunskapen kändes ganska meningslös då vi gör precis samma som jag gjorde när jag gick på handelsprogrammet som jag viste att jag iallafall hade fått G i när jag hade haft de. AnnaKarin (läraren) tyckte att de lät onödigt för mig att gå de å tyckte jag skulle gå ner å prata med Annika som har koll på allt sånt som har med Komvuxprogrammen att göra. Så de gjorde jag på en gång. Berättade som de va å hon kollade upp va jag hade fått i datakunskapen å de visa sig att jag hade fått VG till å med =) Å eftersom de visa sig att de va samma kurs på samma poäng så tyckte hon inte jag behövde gå den om jag inte ville. Å de vill jag inte. Läraren där skall va väldigt utbildad då hon skall ha gått på KTH å nån annan stort univeristet eller högskola va de nu va samt att hon hade jobbat för ganska stora företag med justa data frågor. Men hon har inte så stor koll på hur man gör visa saker som vi behöver hjälp med utan de kan vi oftast lösa bättre själva å även hjälpa varandra bättre utan hennes hjälp. Så att slippa denna lektionen gjorde hela min dag =) Efter lunchen skulle vi då redovisa våran uppgift, men de gick inte så bra som läraren hade hoppats på å inte vi heller tror jag. Vi satt helt tysta å hade inte mycke å säga när vi väl sa nåt. Detta har aldrig hänt sen vi började i höstast så eftersom vi inte hade så mycke å säga å verkade helt borta fick vi sluta tidigare. 

Resten av dagen har spenderats i soffan. Har vart så otroligt trött. Fattar inte va som hänt. Vist sov jag dåligt. Men att va på väg å decka i soffan innan klockan ens slagit 4 e länge sen. Har inte vart så trött sen jag väntade William. Hade man inte haft svårt att få barn skulle man nästan tro att man va gravid. Men tyvärr.  Så tidigt i säng skall de nog bli ikväll.

Morgondagen bjuder på en tur upp till Nordby för å kolla på nya skor till mig faktiskt. Mina gamla läcker in vatten =( Sen skall jag väl försöka hinna med lite plugg oxå innan jag hämtar William från dagis.

Nu skall jag va lite social med Daniel så tack å hej för mig =)

Morfar <3

Drömde om morfar i morse. Ja i morse. William lät mig få sova en stund till idag otroligt nog. De jobbigaste va att drömmen om morfar va så verklig. När jag va liten drabbades morfar av en hjärnblödning som han aldrig blev riktigt återställd efter. Han fick tillbaks så han kunde gå å klara väldigt mycke själv. De enda han inte riktigt fick tebax var talet. Vist kunde han göra sig hyfsat förståd men de va inte alltid vi förstod va han ville. Va väll inte så lätt när man inte va så gammal själv heller. Under åren råkade morfar ut för både de ena å de andra av sjukdomar man kan få. Men han va alltid lika glad trotts allt. De va de bästa med morfar att han alltid va så glad å alltid hade nära till skrattet. Men efter att ha kämpat i 25 år mot sina sjukdomar så tog till sist hudcansern hans liv som hade spridit sig vidare ner i skeletet. Så den 14 januari i år somnade han stilla in.

Sist jag såg han i liv va på julafton då jag va å hämta mormor som hälsade på han där han bodde på ett älderboende som han hade bott på de sista året då mormor inte längre klarade av att sköta han själv. Han hade sovit en stund innan men satt uppe å åt när jag kom. Gick fram å satte mig på huk framför han å pratade lite med han. De sista jag sa till han innan vi gick va god jul å att vi ses snart. Men jag han aldrig. Samma dag som han gick bort hade jag tänkt att besöka han nån timme senare. Men strax efter 11.40 ringde mamma å sa att han hade gått bort nån minut tidigare. Han hade stilla somnat in med mormor å min stora syster i rummet brevid. Man kände tårarna komma å man gjorde sig snabbt i ordning för att åka dit. Kom typ en kvart senare å gick till mormor å stora syster som satt ute å vänta i älderboendets matsal medans personalen gjorde i ordning morfar. De va jobbigt men ändå lätt på nå sätt. Detta va ju väntat men de e ändå alltid svårt när nån dör. Men att se mormor gjorde de lättare. Efter et tag fick vi gå in till han å ta adjö. Han va så liten. Han såg så fridfull ut där han låg i sängen. De såg ut som han bara sov. Men man viste att de gjorde han inte. Vi samlades alla i morfars lägenhet å satt tillsammans. De va så konstigt på nå vis för de va ändå en lätt stämning. De va inte mycke tårar som ran även om de kom en å annan. Men de kändes så fridfullt på nå sätt. På kvällen när vi skulle gå å lägga oss låg jag å Daniel å prata lite. Jag sa de till han att "Om jag vänder på mig nu så e de som att jag kommer att se han å kan ta på han". Morfar kändes så närvarande. Kanske va han de å eller kanske va de bara inbilning. Men den kännslan gjorde att man kunde somna.

Begravningen fö morfar ägde rum den 11 februari. De va en dag med sol, starka vindar å snö som föll en liten kort stund. Begravningen kändes konstigt nog ganska lätt. Den va så lugn å frid full. Precis som han va. Å de va många av oss som kunde känna hans närvaro i kyrkan. Nåt som va kul va att varje gång prästen sa morfars namn så kom solen fram å lyste lite extra starkt. Va de morfar som visa sin närvaro tro? 

Men nu skall jag berätta om drömmen. 

Jag va å jobba på samma boende som morfar bodde på den sista tiden. (Har jobbat där oxå på riktigt å va ofta inne å prata med han när chansen fans). Jag hade vart å hjälpt en kvinna å skulle gå ner för att hämta mat till en annan kvinna å hjälpa henne med den. På vägen från matsalen möter jag morfar i koridoren. Han bara stod där rak i ryggen å titta på mig precis som han bruka göra. Fast då lite mer med böjd rygg. Han såg precis ut som innan han gick bort. Jag hälsade med ett leende å sträckte ut hande för att ta honom i handen. Men vaknar innan jag får chansen å inser att jag säger till mig själv att han lever inte längre...

Sen dess har tårarna i princip bara runnit ner för kinden. E de nu man verkligen förstår att han inte finns längre? E de nu choken kommer?? Ååå morfar... Jag saknar dig så otroligt mycke...

Vila i frid älskade morfar<3

Trött!!

Trött efter gårdagens tur till Trollhättan. 

Igår hjälpte jag mamma med att köra henne till Trollhättan för att kolla på en hund. Åkte vid 3 tiden efter att ha först hämtat henne på Växtriket å sen hämtat William på dagis. Innan vi stack från stan blev de en snabbis in på EuroChas för å fixa nåt litet att äta då William inte hade ätit nåt på dagis. Sen bar de av till Uddevalla där vi hämta lillsyrran från skolan å så passa vi på att ta en snabbis in på Lidl för å handla lite som vi hade tänkt göra. Sen bar de då av mot Trollhättan. När vi kom fram möttes vi av av en massa chiuauas som skällde. Vi fick gå in å sätta oss på golvet tillsammans med alla chiuauabäbisar. William blev snabbt populär å de hoppades å pussades på han för fullt. Särskilt 2 stycke blev specielt förtjusta i William. En som verkligen gjorde intryck på oss alla va den minsta utav valparna. Hon va så liten men minst lika tuff som dom andra. Hoppa å stutsa helt orädd. De va nästan så man kunde tänkt sig att skaffa henne. Men nä här skall de va större hundar om de skall va nåt ;) Efter vi hade suttit en stund hos dom små va de dax att sätta oss hos dom stora då den hunden som mamma skulle titta på tillhörde dom större. Även om han skull kunna vart hos valparna då han inte va mer än året. Men de va skillnad på att sitta hos dom små som anföllen mer eller mindre när man kom in mot dom vuxna som kom lite snällt å hälsa å sen gick igen =) Mamma å Helen fick kolla lite extra på den dom eventuellt skulle ha å tillslut bestämde dom sig för att den skall dom ha. Så en liten ljusbrun, långhårig chiuaua kille skall hämtas på söndag om han går igenom besiktningen hos vetrinären.

När vi åkte där ifrån så va klockan helt plötsligt halv 8. Vi kom vid 6 tiden å helt plötsligt va den halv 8. Va?? Va hände?? Så länge va vi väl ändå inte inne. Men tydligen va vi de efter att ha kollat klockan några gånger ;) Va så svårt att tänka sig att klockan va så mycke för de va ju ljust ute. Härligt =) På vägen hem blev de ett stopp på Mc Donald's i Uddevalla för att köpa lite mat då alla va ganska hungriga. Maten intogs i bilen då vi alla bara ville hem. Hemma va inte först vi 22 tiden så inte konstigt att man e trött idag. William stupade i säng å de va nästan så man själv gjorde de men först fick de bli lite socialtid med gubben i soffan framför tvn. Hur socialt de nu e ;) Men men

Idag skulle William vart hos tandläkaren med de fick vi avboka då han hostar såpas mycke fortfarande. Dagis fick han oxå stanna hemma ifrån då de blev en lång dag i går med sent i säng. Å så slipper jag höra från dagis igen att "Å idag sov William ovanligt lääänngge på vilan". Jaha!!? De e väl inte så konstigt när han skall envisas att somna sent å vakna redan vid halv 6 tiden å när han sen inte börjar dagis först vid halv 11 många gånger. Då har ju han gjort av med en massa energi innan ju. Sen e han ju lite förkyld oxå som gör att man gärna vilar lite längre. Vist skulle jag kunna ha han hemma. Men skall jag ha han hemma i 2 månader för att han e lite förkyld? Nä de har han aldeles för mycke energi för. Jag kan ha han hemma dom dagarna han inte verkar allt för pigg å ha han hemma en dag extra. Men när han har mer energi än en duracellkanin så e han alldeles för pigg för att vara hemma. Då kan han allt va på dagis så va gör de då om han sover 10 min extra på dagis? E de verkligen nåt att tjata om? 2 av lärarna han har på dagis kan va väldigt jobbiga ibland. Bara en unge nyser nästan så säger dom till föräldrarna typ "Att idag så nös Kalle en gång. Men de e ju upp till er att avgöra om ni vill ha han hemma imorgon, men vi ser nog helst att han stannar hemma". Helt otroliga. Men detta skall jag inte tjata om nu.

Nu skall frukosten ätas upp å sen blir de försök till att plugga. Tänkte försöka tvätta lite idag oxå då de börjar bli dax för de. Eller de va väl länge sen de egentligen va dags men orken har inte riktigt funnits för de ;) 

Hej så länge =)