Ett litet leende

Igår när vi satt och åt frukost så tittatsd jag på Julia som jag hade i famnen och pratade med henne. Då kommförsta leendet. Hormonell som man är så kunde man ju inte låta bli att fälla några tårar av glädje. Det där första lilla leendet som är medvetet. Lite senare under dagen kom det igen och man blev lika glad även för det leendet. Idag lyckades jag precis att få med ett leende på bild. Skulle skicka en snap till lillsyrran och precis bär jag trycker av på kameran så kom det där ett litet leende som jag precis han få med 😍 



Ser lite hoppressat ut med leendet 😂 Men som sagt det va precis så jag han med att ta när jag såg leendet 😏

Bebis!

Så var dagen kommen då vi blev fyrbarnsföräldrar, William och Kevin blev storebröder igen och Philippa vår lilla tjej blev storasyster. Kl 02.45 i natt kom en liten Julia. Hon har inte haft bråttom ut i stora världen men när hon väl kom gick det snabbt och hon kom ut med full fart. 51 cm lång och 3658 gram och alldeles alldeles perfekt ❤️ 


Allt har gått bra och vi mår båda bra även om vi är trötta efter nattens händelse


❤️ Julia ❤️

Dagen D

Så var det den 21 september och dagen D. Dagen då bebis var beräknad att komma. Men ingen bebis än. Har haft känslan under hela graviditeten av att bebis skulle komma lite tidigare, kanske 2-5 dagar innan men dom sista dagarna har det vänt och jag känner att jag kommer gå över. Hur länge vet jag inte, men hoppas att det inte dröjer allt för länge. Ju fler dagar man går över ju större risk för en igångsättning och det vill jag verkligen inte. Alla förlossningar är ju olika, men det var verkligen stor skillnad med att bli igångsatt och att det startade själv. Så håller verkligen tummarna för att det startar själv snart. Är verkligen så färdig med denna graviditet och vill bara träffa bebis nu. Vi alla går och väntar. Barnen frågar dagligen om bebis skall komma nu. Så dom är ivriga dom med. 

I fredags började vi verkligen misstänka att
Det var igång då jag hade sammandragningar under hela dagen och ju mer klockan blev ju starkare blev värkarna och tätare kom dom. Så vi tänkte vi skulle vara smarta med att köra barnen till svärföräldrarna så man slapp väcka dom mitt i natten. Jag tänkte oxå jag skulle vara smart genom att passa på att gå och lägga mig tidigt så man fick lite sömn mellan värkarna. Tyvärr avstannade allt. 

När jag var hos barnmorskan i måndags så visade det sig att bebis nu är helt fixerad och eftersom jag har en hel del sammandragningar som är riktigt kraftiga så tror hon inte att det kommer dröja allt för länge innan bebis kommer. Håller tummarna för att hon har rätt.

Sammandragningarna eller värkar, vet inte riktigt vad man skall kalla dom, är många gånger riktigt riktigt starka. Det är så man får koncentrera sig på andningen och andas igenom dom medans andra är väldigt kraftiga men man kan ändå prata. Varje värk är ju positivt för man vet at man är ett steg närmare bebis, men det känns ändå så långt bort på något sätt. Men vi får hålla tummarna att det inte dröjer allt för länge innan bebis kommer, för som sagt innan så längtar och väntar vi alla här hemma för fullt nu.