Nervös inför ultraljudet

Idag skall vi äntligen på ultraljud och få se den lilla i magen. Är så glad att äntligen få se den där lilla som gömmer sig i magen men samtidigt är man nervös. Tänk om man bara har inbillat sig att man är gravid? Tänk om man inte alls har fått tre plus, ja jag har tagit tre stycken test, utan tänk om man bara har inbillat sig att se dom? Eller tänk om det är nåt fel på bebisen? Eller kanske att man får en riktig överraskning och det inte bara är en utan två bebisar som finns där inne?!

Ja det finns många tankar som snurrar och det gör en helt galen. Man vill ju bara få ett svar. Men som tur är så är det inte så många timmar kvar tills man får svar på några av sina frågor.

Vet att jag kände och tänkte lite så när jag väntade William oxå, men då var jag mer säker på att jag verkligen va gravid för han började jag känna som fladder redan runt vecka 14 och tydligt när det var dax för ultraljudet. Denna gången känner jag inte alls av bebisen så tydligt utan känner mest som att det bara rör sig lite lätt och typ sträcker på sig och det började runt vecka 16. Lite svårt att förklara hur det känns exakt. Så det plus att man haft så svårt att bli gravid gör ju att man lätt börjar fundera på om man bara inbillar sig. Nu vet man ju att alla graviditeter skiljer sig åt så det har man ju självklart i tankarna. Men man vill ju gärna så snabbt som möjligt känna av bebisen för då blir man på något sätt lugnare och känner att allt är bra.

Nä nu har jag svamlat färdigt. Dax att köra William till förskolan sen blir det hem och vänta in älsklingen innan vi styr mot NÄL...

Kommentera här: