Känslostormar
Tänk vilka hormonsvängningar man kan ha när man är gravid. Jag blir inte så ofta arg och det blir jag inte nu heller men om det dröjer för länge mellan måltiderna och magen verkligen kurrar av hunger ja då kan jag bli väldigt lättirriterad och tål inte mycket.
Men det största jag märker med hormonerna att jag är mer känslig än vanlig. Har mycket lättare för att gråta. Oavsett vad det handlar om.
Som igår när jag åkte hem efter att lämnat William på förskolan så såg jag ett bröllopspar som skulle bli fotograferade. Dom såg så otroligt glada ut och bara åsynen av dom fick mig att börja gråta för dom var så fina.
På Facebook såg jag ett klipp med en hund och en kattunge. När jag kollade på det klippet så började tårarna rulla bara för att det va så sött.
Fick ett ett kort av William här om dagen som han hade målat till mig. Jag blev så glad för denna lila gest så tårarna börja rulla.
William fick en kalasinbjudan till en kompis igår och tanken på att min lilla pojk börjar bli så stor och springer på en massa kompiskalas gör en så stolt och samtidigt lite ledsen för man vet att han inte längre är den där lilla killen längre utan börjar bli en stor kille.
Jag är rätt känslosam annars oxå. Men detta är extremt. Men så är det när man är gravid tydligen. Så va jag även när jag väntade William så detta känner man igen. Men man känner sig så löjlig på nåt sätt även om man vet att det är normalt. Tur att det är en så kort period i livet som man är sån. Annars hade det nog vart väldigt jobbigt ;)