30 år
Födelsedagen var inte den bästa jag haft men den slutade trotts allt okej å detta mycke tack vare alla grattishälsningar från familj å vänner. Williams grattiskram på morgonen va den bästa present man kunde få. Han e verkligen mitt allt.
Men de va ändå konstigt att inte få vakna till nån som kommer å sjunger för en. De har man ju ändå fått i 13 år. Men nu va de slut med de å de va ganska konstigt. De va faktiskt så att man fällde några tårar för man saknade de.
Men när William kom upp å gav mig en födelsedagskram så blev de något bättre. De kan inte sägas för många gånger men han e mitt allt. Han e anledningen till att jag går upp varje morgon, att jag äter min mat ja allt som gör att man överlever.
Å ärligt talat utan han vet jag inte om jag hade levt till min 30 årsdag efter allt som hänt sista tiden.
Hemskt?? Ja minst sagt. Lögn? Nej. Bara sanning.
Under dagen fick man de ena tråkiga beskedet efter de andra så de va många gånger man kände för att ställa in allt som hade med kalas å göra å bara gå å sova.
Men som sagt att ha familjen å vänner runt sig gjorde att jag försökte att gå vidare med dagen.
En trevlig middag ute med en trevlig vän gjorde att man för en stund kunde glömma allt.
Födelsedagen kunde ha vart vilken vanlig dag som helst för de kändes då inte som att jag fyllde år.
Dagen avslutades iallafall med soffmys med William =)